1999 skrev Lena Styrlin och Eva Nyberg sitt gemensamma examensarbete i processrätt. Detta examensarbete kallade de ”Styckmordsmålet”. Redan i förordet (bild nedan) framgår deras avsikt med arbetet. Det anklagar Lindeberg för att vara allt för subjektiv i Döden är en man, men hallå eller, hur personliga är inte de själva?! Jag har för avsikt att göra en riktig närläsning av detta examensarbete, jag tänkte ta mig igenom i alla fall hundra sidor ikväll, men jag kom inte särskilt långt eftersom jag genast blev extremt upprörd.
Det jag har markerat i röd text på bilden, har jag kommenterat under fotot.
Det som är mest intressant med det här examensarbetet, det är damerna Styrlin och Nyberg hade Christian Diesen som handledare. Och vem är denne herr Diesen? Ja, det ska jag berätta för er i ett annat inlägg. Ni kan googla honom lite så länge. Han är så klart ytterligare en skum tomte i da Costa-utredningen.

Rött streck nummer

1: Lindebergs fräckhet [att] vinkla fakta… Vilken FAKTA är det han vinklar? I da Costa-utredningen har det inte förekommit något fakta överhuvudtaget. Mordåtalet saknar grund. Det finns ingen fakta att vinkla. Det Lindberg gör är att presentera fallet Catrine da Costa med kritiska ögon, ögon med en syn som ser över skandaliseringen av brottet och därav kan hitta spaden att gräva djupare i de underliggande faktorerna som utgör da Costa-utredningen.

2: Är det något fel med att undersöka något som hänt för 15 år sedan? (Döden är en man utkom år 1999 – suprise att det här examensarbetet skrevs samma år…). Hur är det med böcker om vikingatiden då? Böcker om franska revolutionen? Är inte sådana böcker vetenskapliga och sanningssökande skildringar om vad som hände under den tid de behandlar?!

3: Det här är mycket märkligt. Har man läst polisutredningen, då kan man inte vara av annan uppfattning än att Allmänläkaren och Obducenten är oskyldiga, att ”Margit” var psykiskt sju, att Anders Helin blev utsatt för en kampanj och att den riktiga (eventuella) mördaren fortfarande är på fri fot (om han/hon inte dött eller dömts för ett annat brott, vill säga), och så vidare och så vidare och så vidare. Det Lindeberg presenterar i Döden är en man är inte subjektivt vinklat. Lindeberg är en skicklig författare (några vidare skribenter kan man inte kalla Lena Styrlin och Eva Nyberg – här kallar de Döden är en man för roman!), han använder sitt eget språk och lyckas i sin granskning av fallet faktiskt vara objektiv – fast med bibehållet subjektivt språk. Kan hända Döden är en man inte är den mest opartiska bok, men säg EN ENDA PERSON som varit opartisk i da Costa-fallet? (Inte har det varit juridikdamernas handledare Christian Diesen i alla fall…)

4: Det här tänker jag inte ens kommentera. Deras ord får tala för sig själva.

______________
Det här arbetet kommer bli trevligt att läsa igenom. Jag kommer inte ha tid att gå utanför dörren nästa vecka: 15 hp hemtenta och så detta. Och så romanen. Och så ett föredrag. Ska läsa Nietzsche ikväll så jag kan inspireras bli en ubermensch